Äntligen fredag!!!

ja det är inte alltid så lätt att vara mamma, då man inte vart det förut ;) inte helt sömnlösa nätter men nätter där sömnen inte är komplett, det jag är van vid. Men känner mig ändå piggare nu än vad jag gjorde i slutet av graviditeten :) så man skall se det positiva! (mig i ett nötskal, hehe).

I natt så har lille skrutten vart täppt i näsan så han har vart frustrerad över att inte kunna äta som han brukar kunna öra eller att ha nappen i munnen som vanligt. Men tack vare nässugen (som han hatar) så blir det lite bättre iaf, men usch vad hemskt det är att höra sitt barn skrika :/

Nu ligger han o sover lugnt i sin lilla korg så jag kan få lite egentid (för det är inte allt för ofta man får det nu för tiden)

Var förbi tomten igår kväll o det händer en hel del varje gång man kikar förbi, är så spännande. längtar otroligt mycket efter att få packa ihop den här lägenheten o ta pick o packet upp mot klinten o huset. Längtar efter första natten i huset o de dagar som man kan gå o pilla lite med möblering o inredning :) vi har en massa roliga presentkort att spendera (bröllopsgåvor), på ex inredning till huset!! Fick även en inflyttningspresent av mamma, att kunna shoppa lite saker till huset.

Känns fortfarande för bra för att vara sant, har inte riktigt förstått att vi skall flytta till huset på klinten, att det kommer att vara vårat :) Jag har längtat efter att ha något permanent o få göra det till sitt eget (familjen), att få göra det från "ett hus" till "ett hem"!

Vi var o kollade på utebelysning igår, o bara det känns jätte mysigt :) får se vad det blir till slut.

Ikväll blir det bara att ta det lugnt, med god mat o mys framför tvn (idol eller film). Hoppas att Elliot kommer att vara nöjd o belåten med denna fredags-aktivitet :)

Imorn har vi INGET inplanerat, o det är npg första helgdagen på väldigt väldigt länge, så skall bli jätte skönt att ta dagen som den kommer.

Söndagen bjuder på sällskap med familjen Wallmyr, förhoppningsvis i nolhagaparken om vädret är bra. Söndagskväll tillbringas nere i nolhaga så Anders skall spela innebandymatch. Skall se om man kan fixa ett par hörselkåpor så småningom till lillkillen, så han kan komma upp o se lite mer :) just nu tillbringas matcherna från vagnen.

Ha en trevlig helg allesammans!

citat: "Njut av denna dagen, för den kommer aldrig mer att komma tillbaka"

Bättre sent än aldrig

Vad tiden går fort...

Har en massa text från och till under dagarna som jag skulle vilja få ut, men har inte tagit mig tiden att skriva ned det. Men borde ta mig tiden då det är otroligt skönt att få skriva ned massor som snurrar i huvudet, både frågetecken, utropstecken, sorg o glädje...

Ja då sitter man här, som man (jag) så länge drömt om, den "perfekta" vardagen/livet. Jag har en underbar man (med både fram o baksidor), en underbar liten son (men också sina fram o baksidor), samt underbara vänner o familj (även dem med fram o baksidor). Men vad vore något med bara en sida? --->fruktansvärt en-formigt o ostimulerande.

Tänk att detta livet stod o väntade på mig, jag som aldrig trodde att livet kunde bli såhär bra, och jag säger det igen "är så glad att jag kämpade o aldrig gav upp, även om det kändes så för stunden, att jag hade gett upp".

Jag tror att när jag blev dumpad av killen som jag hade lite äkta känslor för, föll ned men to mig upp. Att jag bodde i byn där jag var omringad av kärleksfulla människor. Fick en dipp i mina ätstörningar vid rätt tillfälle då jag träffade "dig". Det var dessa faktorer som medförde de känslor som gjorde att jag hittade inre ärlig kontakt med mig själv (förstår att många inte förstår denna mening), som gjorde att jag bestämde mig för att inte förstöra mer för mig själv och äventyra fler relationer. Att jag ville göra något av det där mörka som hade hållt mig vid liv under flera år. Det är så viktigt o avgörande att komma på den tanken själv, att vilja förändra på riktigt.

Jag tror att allt detta, denna känsloblandade berg&dalbana knackade mig på axeln, att jag var tvungen att välja. Jag kunde inte leva vidare som jag hade gjort om jag ville ha honom i mitt liv. jag var tvungen att lämna eller iaf försöka lämna...

Så nu sitter jag här, i livet som jag så länge drömt om o jag är världens lyckligaste mamma o fru! Snart flyttar vi dessutom till vårt permanenta gemensamma hem, vilket också känns för bra för att vara sant :)

Jag vet att jag ofta skriver om hur lycklig jag är nu för tiden o att mycket känns för bra för att vara sant, lite overkligt. men det är verkligen en sann känsla o en sådan kontrast som skett på min insida. Egentligen går det inte att förklara i ord...

Detta lilla underverk som nu ligger bredvid mig, är så himla vackert. Tänk att han är en blandning mellan mig o den man jag älskar. Att vi tillsammans kommer att få följa hans liv och utveckling, det är verkligen en gåva.

Kommer att skriva mer detaljerat om förlossning en annan gång då jag vill lägga ned tid på det. Jag vet att det betydde en del för mig (innan förlossningen), att få läsa andras förlossningsberättelser, så att man fick se lite olika vinklar på en o samma händelse.

Men till er som läser o har en förlossning framför er, så är sammanfattningen; "en underbar upplevelse som du aldrig kan förbereda dig på o aldrig kan glömma, o jaa, det är smärtsamt".

Nu skall jag o lillkillen göra oss lite klara inför en promenix in till stan, för en fika tillsammans med Jannike.

Ikväll blir en lugn kväll :)

Ha en bra dag!

//Fru Friborg