Varför tar man på sig för mycket?

Fredagens dag tillbringades på jobbet tillsammans med Jannike, mycket trevlig tjej, så jobbet gick väldigt fort. Sen så blev det lite soff häng med älsklingen och tennisen. A går på semester så rödvinet stod framme! Sen bar det ned till Tallhyddan med lite goa vänner, samt frågeQuiss, mycket trevligt. En ganska tidig kväll men vi hann med en dålig film innan sovdags, "unthinkable".

Har funderat mycket på hur himla bra jag är på att se till att jag har mycket att göra hela tiden, och vad det beror på. Det skrämmer mig att jag får känslan av uncontrol. Vad är det som är viktigast här i live? inte är det jobb iaf!! pengar i all ära men vad skall man med dem till om man står ensam och inte fattar någonting? Nä, skärpning -blir att avboka lite samt att ta en riktig funderare om man skall jobba 50% som personlig assistent, som naprapat en gång i veckan, studera 120%, samt att fortsätta behandlingen på Mando som jag lovade mig själv att INTE slarva med!, och dessutom skall jag hinna med träningen som jag måste ha för att må bra och att vårda de relationer jag vill ha i mitt liv. Suck, blir ju trött av att bara skriva ned allt, hmm....vad skall man dra in på? känns som måste alltihop...kanske skall diskutera detta med en klok kvinna jag känner, nämligen min mor :)

Och så kommer ju tanken på på bröllopet igen, oj vad lycklig jag är! kanske skulle man orka med att stå ut med allt i höst, som "måstes" göras, om man lever på den glädjen. Men är nog lätt att det blir en falsk glädje om jag tar allt för givet. Kan ju inte leva i att gifta sig nästa år och inte ha tid till att vårda relationen, hehe, lite bakvänt tänk ;) Tur att man har med sig huvudet ibland iaf då man inte lever i förnekelse, för då finns ingen makt till att förändra ;)

Och vilka fina ringar det kommer att bli, nu är det bara att vänta "några veckor". Anders ring kommer att bli superfin! så roligt att han kommer att ha en vigselring han också! -men de kommer att glödas ihop till en enda stor ring. Min vigselring kommer också att bli så himla fin. Kan man inte gifta sig imorn bara för att få ringen iaf :)

Allt skall bli så spännande, lite roligt att det är så långt kvar för en stor grej är ju att gå och vänta på en av de bästa dagarna i sitt liv. Hoppas bröllopsresan bokas redan nu i höst så man har det klart. Vill försöka åka direkt till landvetter och vara borta i massa veckor! weiii!!!!

En sak som ekar vissa minuter i mitt huvud är frågan hur stefan (borttappad biologisk pappa) tänker kring att jag skall gifta mig nästa år? tänker han något över huvud taget?? Att man bara kan glömma ens barn, att man kan leva ett liv någon annan stans tillsammans med "oäkta" barn, och glömma sina andra fem barn. Jag är den första av hans fem barn, borde man inte tänka att snart borde det vara dags för bröllop och barnbarn. Men han är ju sjuk, det är så jag måste tänka för att bli av med tankarna. Även om jag inte har far-dotter band till honom och har aldrig haft det, så undrar man ju bara av ren nyfikenhet, hur han tänker...finns det någon som kan svara på det?

Han kommer absolut inte att få komma på bröllopet, och deffenitivt inte få träffa sina framtida barnbarn, undrar om han gråter över det? undrar om han kan känna sig berörd? om han blir arg?

jag hade blivit jätte ledsen och frustrerad om jag inte hade fått komma på mina egna barns bröllop och inte fått träffa mina barnbarn. och jag hade gjort allt i min makt för att ändra den situationen. Stefan visar inte ens ett finger som intresse i detta...

Vi bröt kontakten då jag föddes....

Och det finns inget lim som kan laga de sprickor som finns i mitt hjärta...

Men tur man har en "äkta" pappa som vill mitt bästa och som finns för mig!! :) är så glad över att mamma träffade honom, valle.

Nu är det dags för ett låångt jobbpass i regnet.

Ha en bra lördag allemsammans!

//Miss Y

Foto: Min helt underbara blivande man, på björkängs strand, Varberg.