Jag tror att dagens samhälle håller på att tappa sig själv, vad det är som är okej att visa av sig själv. Om man tänker efter så om någon skulle gråta på stan så skulle nog de flesta undra vad det är med personen och kanske tänka "hur kan han med att stå mitt på stan och gråta?!" medans det är mer okej att gå med fasaden att "allt är bra" fast man egentligen har bråkat med sin sambo och man mår skit. Människor idag är så reserverade, speciellt vi svenskar. Tar man exempelvis afrikanska kvinnor så är dem otroligt mycket mer öppna, sociala och framförallt inte dömande, på samma sätt som här i Sverige (erfarenheter). Om jag skulle spekulera i den skildringen så tror jag mycket har med samhällspressen och den inre stress vi svenskar väljer att leva med, och när jag skriver "väljer" att leva med så menar jag att vi alla har ett val hur vi vill leva och vad vi vill ha för fokus. Vi är så otroligt inrutade i vad som kallar "rutiner" i massor, i övervikt! Så vi tappar bort vad som är meningen med livet...
Jag skulle vilja bo nere i afrika, i en by, just för att få den känslan dem har. Att deras dag går ut på att skaffa mat för dagen, ro om varandra, istället för denna alldeles inrutade vardag med massor av rutiner och prestationer.
Jag tror att styrkan hos en människa, det handlar om att kunna stå för sina handlingar, sina känslor, oavsett vad din omgivning tycker och känner. Att våga stå för den du ÄR och de värderingar du har. Många lever idag för att passa in, för att bli omtyckt. Många tror att värdighet ligger i prestation. Att personlig utveckling handlar om att leta i sig själv, kolla in sina behov, sina mål, grundvärderingar och även inse sina brister. Att våga se att det är okej att göra fel. En annan styrka är att fortfarande gå åt de håll som var tänkt från början trots att det stormar på utsidan, att våga segla åt det hållet även om vindpustar kommer från olika håll. Jag får en känsla av att ibland lägger folk för mycket energi på fel saker istället för att grunna över sig själv och sina egna handlingar, och sina grundvärderingar, "vad står JAG för" och handla där efter.
Exempelvis så är det en styrka att kunna säga att jag har en sjukdom och att jag nästan är friskförklarad från den, jag tar ansvar. Finns så många som säkert skulle må mycket bättre av att vara mer öppna, säga hur de mår, hur de känner, men i dagens samhälle är det "fult, "svagt" och en "skam" att visa sig sårbar. Enligt mig är sårbarhet en otrolig styrka.
Var och dansade Zumba i måndags med Ida och Jen, oj vad kul det var!! Var länge sen jag hade på mig mina danssneakers :) dock stannade nog kondisen hemma men hoppas den följer med mig nästa gång. Trodde jag höll på att dö när instruktören sa, "då vad vi klara med uppvärminingen" men tack vare musiken och de över-förväntan roliga stegen, så orkade jag dansa med hela passet. Nu är det redan uppbokat både imorn och på måndag!
Känns skönt att få komma igång med träningen igen, och försöka få tillbaka sin styrka och kondition :)
Var på en otrolig resa igår, ute i skärgården! Båt från marsstrand ut till Dyrön, tillsammans med bla familjen Löfgren, och en massa annat roligt folk (Anders kompisar är verkligen kanon), hoppas det blir fler tillfällen! Vi skall ju iof ut och segla med några v32, längtar!!! :)
På ön kom vi ganska sent, vid 20 tiden, då åt vi och drack vin. Sen gick vi och bastade och badade i havet, var verkligen helt underbart! åkte inte hem med båten förrän vi 24 tiden, så var hemma 01.30 och då somnade vi som två stenar.
tack alla som var med, var verkligen kanon!!
Snart blir det dags med jobb, långt pass, 25 timmar! men på fredag åker vi ned till varberg till familjen och skall ha den jätte mysigt. Blir bla "killemästerskapen" på löradgkväll och sen så kommer bästa vännen hem från texas så vi kommer att ses, var alldeles för länge sendan. Skall bli kul att presentera Anders för Joakim :)
skall bli skönt att träffa familjen också, var ju ett tag sedan :)
Avslutar detta inlägg med ett väldigt bra citat "Lev livet för helvete innan helvetet lever livet med dig"
//Yo
Jag håller med dig fullt. Vet att jag har långt kvar Bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker. Jag följer med dig till Afrika;)
SvaraRaderainget är omöjligt så länge du inte blockerar de positiva tankarna :)
SvaraRaderadu vet att jag finns om du vill ha lite knep ;)
jag vill så gärna åka jag också, slippa "verkligheten" för ett tag. se vad livet verkligen handlar om...
vi ses imorn gumman!
KRAM
hej vännen!!
SvaraRaderaälskar ditt inlägg, synd att det inte var verklighet, vi lever tyvärr i fel samhälle. så jag flyttar också med till afrika där vi kan vara tjocka,fula och skitiga och ändå känna oss en i mängden oavsett hur vi ser ut.....tyvärr kan jag inte hänga med på pass imorgon då jag åker till skåne. det ringde och sa att vi kunde komma, så ha nu en skön vecka så hörs vi på telefon puss sötis
Absolut gumman!! Ha en bra vecka ni också så ses vi i hunnebo :)
SvaraRaderaVi drar till Afrika om det blir förjäkligt ;)
Ta hand om er!!
Kramar!
Ps: jag o ida dansar för dig idag!!
Det kallas urbaniseringen.... bo tätt inpå varandra något man inte gjorde förr eller knappt gör i små byar i afrika. Ju mer man bor på varandra ju mer vill man vara unik men ändå inte då vi sätter oss själva i fack. Sosse facket, moderat facket. Modetrend facket, punk, rock, syntare, brat facket m.m. Alla skall se ut som edward i håret men samtidigt helst sticka ut o va sig själv där man då inser att man är inte unik för ALLA vill se ut som edward i håret och klä sig som honom. Innnan vi urbanisera oss hade vi inte så många att jämföra oss med och kravet att bry sig var inte så stort då, då handlade allt om överlevnad. Sen när man urbaniserade sig började man kolla på lagar och regler för skydda vilket istället rutar in oss. Menyer på restauranger, trafikregler, bälten, farligt att festa, farligt att tja allt är så himla farligt, sånt dödar hopp och motivation och skapar istället det motsatta dvs negativitet. Skulle någon synas blir det panik för man kan inte hantera det då man själv vill men inte vågar pga alla inplanterade regler och uppfostran av jämdstäldhet, orättvisor idéer om förtryck m.m. Det är inte bara en sak som skapat denna jantelag utan en massa faktorer där vi själva är bovarna och lika skylldiga hur mycket vi än vill jämföra oss med andra världar och andra tyvärr. Bitter och tragisk sanning. En kille får inte gråta för pappa och mamma uppfostrar att det inte är manligt (säger vem?)... I ett urbaniserat sammhälle finns det två grupper det som immiterar (typ härmar andra, eller går i andras grupperingar.) de som skapar. De som skapar är få det är de som alla sen immiterar. Vilket är ca 80-90% av ett utanbiserats sammhälle. Du blir lite som svaga lejonet i en flock, utstött om du inte är med i en av alla grupper, det är rädslan som får oss att inte våga göra saker. Kan metaforiskt ses som folkmobbning. Så länge folk bor på varandra kommer det bara bli värre tills alla får panik då vill inte jag veta vad som kommer hända :)
SvaraRaderaMen det är coolt att våga va sig själv och en styrka och svaghet de som inte vågar så go for it... ingen annan kan ändå säga hur ditt liv skall levas, de har varken levt ditt liv eller vart ditt liv så de har ingen rätt att lära dig... :)
kan inte annat än att hålla med dig i det du skriver, samtidigt som det är en bitter sanning, och det är vi som har skapat den att bli så här -fackindelning. ens identitet har med vilket fack du tillhör, då är du någon...-tragiskt!
SvaraRaderagillar det sista du skriver, med att man inte kan leva någon annans liv och framfröallt inte säga hur någon skall leva sitt liv. men tror att många tycker att det är lättae att kontrollera hur andra lever än att ta kontrollen över sitt egna liv. ta hand om andras problem än att ta tag i sina egna problem.
tack för dina ord "anonym"
/Miss Y