Håller tummar och skall göra mitt bästa fram tills allt är klart...
Nu till något lite mer roligare :) i fredags så var alla mina tärnor här och vi var och provade klänningar till dem och kom överrens om en färg som passar alla och som även passa väldigt bra inpå ordet kärlek, som självklart är i centrum den dagen då vi gifter oss, "kärlek". så nu är allt beställt och betalt, och mina tärnor verkar nöjda och det är det viktigaste.
känns väldigt skönt att vara ute i god tid med allt och känns skönt att man snart kan börja med inbjudningskorten, skall ju bara bestämma om det blir ett lite mindre bröllop eller ett större :) vi har lite olika åsikter om detta, jag och herr friborg ;) men oavsett så kommer det att bli en av de lyckligaste dagarna i mitt liv...längtar....
Känner verkligen att varje dag som går så kommer en större och större trygghet och mer lärodom kring anders och kring oss, jag älskar honom mer för varje dag, tror snart inte att det går att älska någon så mycket mer än vad jag gör just nu ;) men som sagt, även kärlek har toppar och dalar, hehe.
ibland kan jag ju givetvis skrämmas av att det har gått väldigt fort men de försvinner snabbt på när jag tänker på hur löjligt det egentligen är att tänka så, för det enda är tidsperspektivet som gör att jag skräms. Men vad är ett tidsperspektiv jämfört men känsloaspektet? det är vi människor som fungerar bättre, eller får en större trygghet, av statistik/siffror etc. att man borde verkligen inte gifta sig efter bara ett år och absolut inte efter ett halvt år, och man skall inte tänka på barnplaner innan man vart tillsammans i ett par år, och absolut inte om man inte har bott ihop ett år. det är "siffertrygghet" för att många människor i dagens samhälle känner sig otrygg i sina egna känslor. man vågar nog inte lita på sitt inre och sina känslor så då söker man trygghet och säkerhet i tidperspektiv och antal år i siffror. då kan man också trygga sig i att om det tar slut eller om den andra är otrogen, "att jag gjorde iaf inget för hastat" och på så sätt har man lagt sorgen utanför sitt inre, och man tror att det är lättare att bearbeta.
jag tror att oavsett tid så är det inte förren den dagen då man släpper in varandra och sig själv i relationen som man kan börja bygga både trygghet och stomme i ett förhållande. sen kan man aldrig veta vad som händer i framtiden och är det någon som vet det skulle jag gärna vilja veta tekniken i detta fenomen :) att öppna sig, att vara ödmjuk mot sin partner men ffa till sig själv gör att man tillåter sig att utvecklas och att ta hänsyn till en annan person som man har valt att ha i sitt liv från och med nu. inte döma, tro, tolka, missförstå etc. alla dessa verb har inte med personen du lever med utan det har faktiskt med dig själv att göra- låter det konstigt? spekulera varför och tänk om igen...
det är lite samma sak med att gå i familjeterapi eller relationsterapi. många dömer direkt att det är ett problem med "dem" eller att nu är de på väg att skiljas. men varför inte tänka om med mer öppen och ej dömande tanke, -de kanske är där för att lära sig mer och för att se vad de kan göra för att utvecklas mer på vissa delar i ett förhållande, få lite livsläxor hem att öva på, så att det inte kommer den dagen då det är för sent eller att det gått väldigt långt så att det är mycket svårare att komma tillbaka.
jag spekulerar bara, väcker tankar....men många dömer
finns en bra talesätt "pekar du med ditt pekfinger på någon så titta mot din hand, du har tre fingrar mot dig själv" -att döma någon har med dig själv att göra. något du inte är nöjd med dig själv kanske? är du avundsjuk? är du missnöjd att du har stannat i livet? eller vad är det....?
Nu skall jag inte skrynkla er mer men det finns mycket mer att tänka på här i livet, på insidan av en, än att tänka på allt planerade, spekulerande, dömande och att räkna timmar/dagar och år.
Miss Y
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar