I månad kvar till slutprov i medicin!

Japp, så som rubriken lyder, så är det inte ens en månad kvar tills det att man skall skriva sluttentan i Medicin och Naprapati. Vet knappt vart jag skall börja, då det skall repeteras allt från 4 år tillbaka, och då är det mycket att repetera vi pratar om! Så allt med bröllop och framtid är verkligen på den högsta hyllan man kan tänka sig (trots en del husplaner då). Just nu snurrar det en hel del om natrium-kalium pumpar, cellorganeller, ursprung/fäste/innervation, hjärtats atrium och ventriklar, idrottskador etc etc etc.....

Känner ändå att en hel del sitter kvar men amn är rädd att det skall komma frågor under tentan som man inte har någon koll på alls eller att många frågor kommer vara snarlika svar till. Verkar som om det kommer att vara 75st frågor på medicin delen och 75st frågor på naprapati delen. så sammanlagt kommer det att vara 150st frågor. usch och fy, vad nervös jag blir när jag tänker på det, vill ju så himla gärna ha det där samtalet om att det har gått bra, så man kan slappna av och njuta av att vara klar.

Så börjar man att jobba som Naprapat i Lerum den 3e Januari, vilket känns väldigt bra! Skall träffa min blivande kollega/handledare angående hur vi skall göra med lön varje månad, då jag kommer att jobba via mitt företag. Vet man att man kommer att ha 40 patienter i veckan så är det ju ingen fara men det kan man inte räkna med de första mån, tror man är lite naiv då. men man kan alltid hoppas att den tiden man skaffar sin patientkrets inte tar så lång tid att man blir ekonomisk utsatt. Så nu, ni som läser detta, och som jag har sagt kan vänta tills jag har en klinik att hänvisa till, så vet ni att from den 3e januari 2011 kommer jag att jobba mån,tis, ons och fre -Ring o boka! :)

Känns lite konstigt att börja jobba redan nu, skolan har ju gått så himla fort, och det är verkligen en trygghet att veta vad som händer varje dag, det är liksom bekvämt. Hoppas bara att man kommer in i jobb mån-fre så man kan hitta ett lugn. Skall iof bli väldigt skönt att slippa alla tentor, men kommer att sakna plugget på så vis att man fylls på med ny information och vetenskap nästan varje dag. men jag får väl se till att plugga vid sidan av, läsa det jag tycker roligt och det som verkligen är relevant :)

tiden får avgöra....

Jag och A satt och hade ett ganska intressant samtalsämne nu i morse, angående hur människor i relationer tänker idag, oftast. Då kom vi in på ämnet angående att köpa hus, bilda familj, förlova sig, gifta sig, köpa bil. Många säger/tycker att man skall sprida ut detta under livets gång, för att "ha något roligt kvar i livet" eller när man kanske behöver en upp-piffning i relationen. Tex om ett par skulle gifta sig, köpa hus och bil och kanske bilda familj under bara ett fåtal år, "att då har dem inget kvar!" och hur tänker man då egentligen?? är det mer rätt att gifta sig av en anledning "att nu har vi ju vart tillsammans så himla länge, vi borde ju gifta oss" eller "om vi gifter oss kanske det blir bättre i relationen", och ordet "gifter" kan man byta ut mot barn, bil, hus etc. Är det verkligen en rätt anledning för att sprida ut dessa i livet. man skall väl göra det av rätt orsak? de utifrån ser bara att tidsaspektet i en viss relation verkar ju vara bra, för att gifta sig eller skaffa barn. Men som mig och Anders tex så ser bara folk utifrån att vi inte vart tillsammans så himla länge och folk kan börja få tankar som "gud vad bråttom dem har", "varför gör de allt på en gång", "hur kan dem vara så säkra på den lilla tiden dem vart tillsammans". Men jag tror att människor idag har svårt för att leva i den "grå vardagen" och att de måste ha något kvar att piffa upp förhållandet med, och då ser de flesta att om man gifter sig, skaffar hus, bildar familj, så blir det kanske bättre. En del kanske tom är rädda för vad som skall hända när vi "gjort allt", vad händer sen? vad hände med de små guldkoren i vardagen som att; åka till simhallen, komma ut i skogen, gå matlagningskurs ihop, gå och träna tillsammans etc? vad hände med att värdesätta det?

saker och ting skall kännas naturligt, och en del saker sker naturligt. sen tror jag att beroende på upplevelser i sitt liv, så värderar man olika saker mer, eller man kanske ser livet med andra ögon. Jag vet att för mig, så ligget värdet inte i ett hus, utan att man kan bo billigare eller att man får bättre förutsättningar för att må bättre i förhållandet. att hade vi bott i en bostadsrätt så hade vi nog aldrig funderat på att flytta, då vi trivs helt okej i området och lägenheten är toppen! men att betala nästan 8000.-/mån i hyra (pengar som man kastar i sjön) så kan man lika gärna flytta till något där man gör en investering och betalar pengar till sig själv -alltså faller det sig ganska att kolla på en bostad som man äger/delvis äger som kanske tom blir billigare att bo i än 8000.- i sjön varje månad. Och dessutom blir det större och möjlighet till ev gräs under fötterna :)

Jag känner att A kommer in mer och mer i att kunna prata om relationer/känslor/tankar, vilket är jätte skönt, och att jag märker att han mår bra av det. för mig så är det så svårt att förstå hur man klarar sig utan den förmågan. men om man växer upp i en familj, två söner så kanske det inte blir lika mycket prat om känslor än om man växer upp två döttrar men ensam mamma, som jag gjort. Sen kan det ju säkert bli en överdrift åt det hållet, att man överanalyserar vissa saker alldeles för ofta. Och sen om man inte levt i förhållanden där man haft "kommunikation" i centrumet , så är det inte lätt att veta hur man skall göra ;)

Det är nog en av de första gångerna som ja har fått sänka mig till en nivå som jag var i för väldigt länge sen, kanske då jag var 10 år. Men vad kan man mer begära, det har ju inte med ålder att göra, utan om år av erfarenhet. har man aldrig pratat spanska, så kan det vars vårt att hänga med i ett spansktalande land ;) men ju längre man är landet ju mer lär man sig. Och ju mer du vågar prata och gå på de första tabbarna ju snabbare lär man sig språket. och det är lite samma med att kunna prata om känslor och lösa problem i ett förhållande på ett rätt sätt, man måste öva, våga och vilja :)

Är kul att kunna se utvecklingen och relatera det till händelser och problematik som dyker upp i alla förhållanden mer eller mindre. Det är som att ha en verktygslåda som är tom, då blir det svårt att laga grunden i huset, men ju fler verktyg du har i din låda, ju lättare går det att laga och reparera saker. och samma är det med ett förhållande, att har du inga verktyg hur du skall laga eller lösa vissa saker, så blir det väldigt svårt, i princip omöjligt. men ju mer du samlat på dig i din låda, och veta vilka verktyg du skall använda vid vilka problem, ju lättare går manvidare och ju mer kan man växa tillsammans.....

"Bygg grunden i huset, innan du bygger på våningarna. Har du en bra stomme så kan du klara stormar mer än ett hus med dålig stomme men med massa våningar -det rasar lättare och är svårare att bygga om, mycket bröte i vägen"

Nu skall "skrynklaren" gå tillbaka till det hon skall göra -plugga!

Ikväll blir det lite god mat med förhoppningsvis lite vin till -fira 9 månader tillsammans :) tiden går verkligen så himla fort när det känns så himla bra. är så glad över att du kom in i mitt liv. är glad för att du fick mig att inse att livet kan ge kärlek, en man kan älska på riktigt. Du fick mig att vakna, våga känna, våga lita. Ser inget som skulle kunna förstöra det vi har idag. känner mer och mer att vi växer tillsammans, utvecklas på vart håll men kan knyta ihop det väldigt bra. Är glad över att du är lika sportnörd som jag, lika träningsnörd som jag (även om motivationen ligger lågt just nu), lika familjär som jag, att vi har samma grundvärderingar om en relation och samma mål med livet.

Tack för att du är du, och att jag får vara jag.

Älskar villkorslöst....

ha en bra helg allesammans och glöm nu inte att jag har en klinik att hänvisa till from den 3e januari och tider kan bokas redan nu! :)

//Miss Y