Kärlek

Ja, idag fick jag lust för att skriva om kärlek.

Vaknade med en olust känsla i magen och kände inte alls för att varken gå upp eller vara social. Kände mig sådär ensam som jag kan göra ibland, men jag tror ajg sätta det i en relation med att det kommer oftast då jag är lite mer hormonpåverkad (som de flesta kvinnor är en gång i månaden ;)

så jag tror inte det är något vidare att bry sig om, och sen blir det så påtagligt att anders just den dagen skall jobba bortifrån. Men får ta tag i denna dag själv. Blir till att se till att få in njurens funktion och lite till. Börjar närma sig slutexamen och det skall bli väldigt skönt att få den gjort så man kan slappna av och förhoppningsvis kommer det ett positivt besked den 9e december, kväll! och herre gud vad jag skall fira oavsett resultat, men kanske lite mer om det gått bra :) Får se vad den helgen bär vägen, då både Anders och jennifer fyller år samt att mamma ville att vi skulle ut o äta i gbg.

Snart sätts det igång med kliniken ordentligt! den 3e januari blir det att tillbringa 100% åt företaget och patientmottagningen. Så nu har min käre sambo fått för sig att bygga ett journalsystem/bokningssystem som jag kan använda då jag börjar i januari, hmm skall bli väldigt intressant hur detta kommer att se ut och hur det kommer att fungera. men det skulle verkligen behövas ta fram fler journal/bokningssystem som är anpassat till naprapater och till ett bra pris. så vem vet, så kanske detta system kan bli en sensation till fler naprapater i sverige!

Känns lite nervöst att verkligen dra igång nu på riktigt och jag hoppas att lönen kommer att bli ok även i början av denna färd. har bokat ett långt möte med min revisor som skall gå igenom allt så jag inte missar något samt att vi skall prata om egen firma vs aktiebolag!

Denna helgen kommer att ägna sig mycket åt kärlek,relationen och tyvärr en hel del plugg.

Jag har börjat inse mer och mer det där när man går om varandra hemma. att kvalitetstiden blir allt mindre och mindre, och det kan störa mig. för jag vill inte att det skal vara så, utan mer att det blir vad man göra det till. men det finns en verklighet som gör att det inte alltid blir som man gör det till, då det är så många "måsten". sen så kan jag fundera på om det kan vara så om man har vart i ett tidigare förhållande, som man gått mycket om varandra och är van vid att ha sitt egna liv, så är det lätt att omedvetet falla tillbaka till det....? och vise versa! jag vet att jag tycker om den "grå vardagen" eller mer "vardagstrygghet", men är väl inte så himla van. Sen tror jag att när man själv kommer in i en rutin (ex när man börjar jobba) så kommer det per automatik. det är när två stycken i ett förhållande har lika sinnade rutiner. Det känns underbart att både jag och A kommer att ha mån-fre jobb mer eller mindre. och att jag kan styra mitt jobb väldigt mycket. att vi vet att vi alltid kommer att ha semester samtidigt och att vi kan ta ledigt mycket tillsammans, då jag är så flexibel. Jag har ingen som kommer att säga åt mig vad jag kan göra och inte göra. behöver inte ansöka om semester eller om att få ta ledigt. jag tar ledigt och jag tar konsekvenserna av detta.

Sen känns det kanon att jag kommer att ha en super kollega/handledare :) underbar både som naprapat och som person!

Så tillbaka till KÄRLEK, och det stora röda hjärtat där uppe i högra hörnet.

Trots att man har upp och ned gångar i sitt liv så är det underbart att ha de upp och ned gångar tillsammans med något, slippa vara ensam. Även att dela både sorg och glädje med någon. Jag börjar verkligen acceptera att livet går upp och ned och att det är okej, det finns inget liv som är perfekt eller där man inte tvivlar på saker o ting. Känns väldigt skönt att både jag o A kommer mer och mer på varandras fram o baksidor- det gör att, tex som i morse så jag vaknade och var väl inte den gladaste mest positiva Yohanna, så såg han detta och frågade hur det var. Känns verkligen skönt att han kan läsa av utan att man alltid behöver sätta ord på det...man liksom känner varandra. Jag tror att mer och mer så kommer detta att visa sig pga av att vi redan från början har pratat väldigt mycket med varandra, om varandra. Man har förklarat lite hur man kan fungera i olika situationer och vad man tycker om samt inte tycker om, och detta gör att man nog får ett litet försprång i utvecklingen. Och den tryggheten, att jag kan vara den jag är och om jag har en dålig dag så är det okej och jag får stöttning i detta. Jag vet att A alltid kommer att ställa upp för mig och jag hoppas verkligen att han kan känna att jag gör allt för honom.

Sen känns det helt fantastiskt underbart och det känns bara mer rätt att jag och A skall gifta oss nästa år. Känns så naturligt på något sätt....att äntligen få stå där och säga JA till en person som får en att känna livet på riktigt, få mig att växa, finns där vid en oavsett väder o vind. Att jag har hittat honom och att han är mer än vad jag någonsin hade kunnat önska/tänka mig. Tänk att denna underbara prins har släppts till mig. Tänk vad så många tjejer har gått miste om. Hur kan man inte älska honom??

En väldigt nära vän fann denna låt o den vill jag verkligen ge till dig Anders....

Sarah Dawn Finer -Kärleksvisan

Samtidigt som man sitter här lite halvt nerkärad och med lite tårar i ögonen efter att ha lyssnat på låten och dess textinnehåll noga, så kommer ett pling från telefonen:

"du är så underbar och den viktigaste personen i mitt liv. Jag skulle nog aldrig hämta mig om du skulle dö. Jag skulle bli helt knäckt och bara strunta i allt. Inget skulle kännas viktigt längre. Jag älskar dig villkorslöst och vill att du skall vara en del av mitt liv för alltid <3"

Och det mest fantastiska med detta är att det är medskickat en stor känsla, det är inte bara ord. Jag kan känna detta...

Ojdå, detta inlägg blev nog lite känsligt, men som sagt, hormoner ;)

Ha en bra helg allesammans så skall jag se till att göra min så bra som möjligt....

//Miss Y