När ens Jag tar över Överjaget och Detet!

För er som inte är så insatta i psykologins värld så kan jag snabbt förklara vad det är jag menar med min rubrik. Enligt en teori så skapas människan av detet och överjaget, där detet står för det impulsiva och överjaget är ditt samvete, och detta bilder sedan jaget. men har du ett förstort jag så blir man väldigt egocentrisk och både detet och överjaget fpr mindre plats. är du en perosn med väldigt stort överjag är man oftast väldigt osäker på vem man är, oc hhar du ett för stort det så har du förmågan att handla väldigt impulsivt, utan att tänka.

Så helt enkelt en lagom dos av varje del är en bra balans i hur du är. sen är det ju självklart såatt i vissa situationer kan de olika delarna skifta. ta en krissituation då nästan alla människor får ett väldigt stort det och handlar akut.

Men jag tror att den del som kan skada andra, är då jaget tar över, att man blir egocentrisk och total oempatisk. det är så du kan trampa många på tårna och tom såra folk för livet, om det håller på för länge och i känsliga situationer.

Ta ett exempel i detta, när jaget tar över helt; en skiljsmässa där det finns barn inblandat. där två vuxna människor enbart tänker på sig själva (detta är en vanlig sekvens i sveriges skiljsmässor där det finns barn inblandade, men sen finns det ju "bra" skiljsmässor också), och man tänker överhuvud inte på barnen som hamnar i kläm. Man har full fokus antingen på hämd (indirekt ego) eller på sig själv. Man gör vad som helst för att sätta spår i hjulen på den andre föräldren, och sen om det är barnen du stoppar i hjulet, det tänker man inte på. i detta så excisterar inte ens överjaget! en del av detet finns men den största platsen går åt jaget.

detta kan göra mig så förbannad! detta kan leda till att man äventyrar ens barns framtid. sen vet vi att barn inte gör som vi säger utan som vigör. och detta är ngot vi kan föra över på barnen, att det är så här man löser problemen i relationer, genom smutskastning, hämd och ondo.

Bara när jag skriver detta känner jag att mitt det börjar ta över, och jag vill bara åka och konfrontera dessa människor!

men jag vet också att det leder inte någonstans, då jag förmodligen kommer att möta en person med en otrolig hård vägg och med ett stort jag och det. och har du ett det mot ett det, så kan du räkna med att det bara blir krock i konversation/monolog, eller att våld äger rum. Det är som att du skulle försöka para ihop två pluspoler mot varandra....det går inte...

En del innehåller också manipulation...

...och jag säger det igen....är jobbigt att leva på andra sidan av glaset då jag ser exakt vad som händer, men jag kan inget mer göra än att bara se på...

eller...?

börjar tröttna på detta, och den ön!

Miss Y