Det spritter i hela kroppen!

Jag vet liksom inte riktigt vart jag skall börja idag heller! har pratat med Jen nu på morgonen och hon hade en kanonlokal tydligen, som man kan ha bröllopsfesten i. Kan fortfarande inte förstå att jag skall bli Fru Friborg i Juni nästa år, tänk: JAG skall gifta mig. Jag skall få gifta mig med världens bästa kille. Men hur kan man vara så säker på det, då vi har haft varandra i våra liv i endast ett halvt år? Jag skall försöka förklara det för er...

Då man levt ett liv som verkligen har gått upp och ned, men man har tagit sig upp själv och även med hjälp. Man får reda på vika det är som är viktiga för en, man får reda på vad det är som värderas i ens liv. Även relationer som får en att växa, men också att kasta de relationer som bara tar och inte ger, åt fanders! Man lär känna sig själv, om man tillåter det. och den upplevelsen, att få komma in i sitt riktiga inre, det är först då du kan veta vad du verkligen vill få ut av livet, och vilka grundvärderingar du har för att kunna leva ett bra liv. Och då får du även svaret på många relationer som aldrig blev något, att har man olika grundvärderingar så går man inte ihop. Det är som att försöka bygga en plattform utan stomme -det ramlar och ramlar och sitter aldrig riktigt samman. Tyvärr kan det ta ett tag innan man förstår det. Därav de onödiga relationer jag haft. Men samtidigt så kanske man behöver bygga en del stomlösa plattformer för att inse vad grunden är i ett förhållande.

Jag flyttade ju upp till Sthlm för att utbilda mig inom manuell medicin men jag hoppade även på livets tuffa utbildning, att verkligen lära känna mig själv och att besegra min sjukdom jag haft ett bra tag, mina ätstörningar -min annorexia! En tuff resa men oj vad jag fått lära känna mig själv...

och det är det jag menar, att när du vet vem du är och du prövat att bygga plattformer utan stomme, så när den där stommen står framför ögonen på dig, så är det ju bara att börja bygga. Jag och Anders hade båda två, två stora stomplattor som vi kunde sätta ihop, de passade perfekt och nu håller vi på att bygga!! visst är det underbart fräckt!! :)

Jag vet också att hemligheten i ett fungerande förhållande, ett växande förhållande så är ÄRLIGHET, RAK KOMMUNIKATION, GIVMILDHET, och MÅLMEDVETENHET ett måste! Jag och Anders mailade mycket till varandra i början och jag tror att det gjorde en stor del av att vi hittade till varandra, att vi såg varandras likheter men även olikheter. Jag såg också hur viktigt det är att kunna sätta ord på sina känslor, sina behov, sitt inre. Han fick mig att se lite mer vem jag var på så sätt, vad jag var värd. Att jag var värd att respekteras, värd att älskas, värd lika mycket av det som jag ger....(de känslorna kunde bli lite rubbade under den sjukdommen jag egentligen fortfarande bär på, från och till)

Så jag kunde börja växa mer genom honom. Och det är också en underbar egenskap hos honom, att man behöver inte vara perfekt, det finns saker man kan jobba tillsammans med och nå mål ihop, inte ensam.

Så summan av denna förklaring, hmm...finns nog ingen kortfattad iaf ;) Men att bara tillåta att känna efter, inte ljuga för sig själv, strunta i alla dessa "måsteregler", bara njuta och tillåta känslor komma fram.

Så vart var jag, festlokal, just det. Det är ju så hmla mycket man skall tänka på och som skall planeras!! Tur att man har världens bästa hederstärna som hjälper mig med båda att sortera tankar/känslor och allt det praktiska.

Vi skall ta en vinkväll snart och sitta och planera strukturen lite, så mycket som det går. och även boka det som man behöver göra snart. Kyrka, festlokal, bröllopsnatt. Jag och A har en del att gå igenom, vad vi vill :) finns ju så himla mycket....:)

Nä nu skall jag försöka samla mig lite innan jag skall iväg till Mando (de som hjälper mig med att bli av med min ätstörning) Känns väldigt skönt att kunna skriva om det här, på ett positivt sätt. För det känns verkligen som att jag är påväg ur det, trots att det finns en del dagar som gör mig galen med alla dessa demoner inom mig...

Kändes skönt att få Anders positiva stöd i att börja blogga igen. En del tycker ju verkligen att det är så patetiskt. Men han sa mer "det är ju ett jätte bra sätt att skriva av sig lite. Klart du skall göra det om du vill". Skönt att han inte tycker jag är töntig, hehe....

Ha en bra dag allesammans!

//Blivande Fru Friborg :)