Fina Mormor Ulla

Nu är det en vecka sedan mormor gick bort...

"Älskade mormor, och så älskad av alla runt om dig.

Att du nu har lämnat oss är med blandade känslor, men i botten visste vi alla att du skulle få det bättre i himlen än här på jorden.

Vi såg på dig det sista att livet inte kunde ge dig det du ville ha, det du behövde för att leva ett liv med livskvalité, för att leva är inte bara att andas, det är att skratta och le, utan smärta.

Även om du sade att du inte hade ont, så förstod vi att det onda satt i ditt hjärta, att du inte kunde få vara med och göra sådant som betydde mycket för dig, som att vara aktiv med barnbarnen eller att ligga i grönsakslandet och bli jordig om ansikte och händer.

...en tår rinner...

När jag höll din hand under dina sista andetag här på jorden, så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka för att jag skulle förlora dig, men samtidigt var det en del glädjetårar, för din skull, för att du skulle kunna få ett bättre liv i himlen.

Jag visste att regnet den natten var för dig.

Nu vet vi att du har det bättre och vi kan känna en lättnad.

Jag kan känna en sorg för att du inte fick vara med under bröllopet, vigseln mellan mig och Anders.

Jag kan känna en sorg för att du inte kommer att få uppleva vårt barn, ditt barnbarns barn, här på jorden.

Men jag är glad över att du har fått träffa Anders, att du vet att jag är i trygga händer.

Jag är glad över att du fick veta att graviditeten var ett faktum, att du skulle bli gammelmormor, att du fick se en liten bild på det liv som jag bär runt på.

Mormor, vackra och fina mormor, om ett par dagar så ringer kyrkklockorna för dig.

Jag kommer att lägga en rosa blomma på din kista och säga hejdå, men vi ses igen, det vet jag.

Och du vet att du alltid är välkommen att besöka oss på ditt sätt.

Fina mormor, tack för den tiden vi fick tillsammans, kommer alltid att älska dig.

Jag skall bära dina smycken på bröllopet, så att du finns med mig nära, för jag önskade att du kunde vara där, på riktigt.

Mormor, vila i frid"