Kontrast på vad som var, och på vad som är...

tänk att livet kunde gå från svart till så ljust, på bara några år. det är nu jag inser kontrasten mellan vad som är livet och vad som faktiskt är ett rent helvete. Jag insåg nog inte hur djupt nere jag var förrän nu när jag står upp och lever ett underbart liv. det är när man får perspektiv från saker och ting, som man inser vissa saker.

Jag trodde att jag hade förstört relationer som jag aldrig skulle kunna få tillbaka, trodde att jag hade förstört fårmågan att bli gravid, att kunna få barn. Jag trodde att utbildningen skulle gå åt fanders. Det skulle vara väldigt intressant att läsa en till utbildning fast nu när jag är mycket starkare och mår så pass mycket bättre, och se hur jag tar till mig den, om jag behöver slita lika mycket som uppe i sthlm eller om det skulle falla enklare på plats, både med relationer till andra människor, och om huvudet skulle vara med skarpt så man slapp och plugga så hårt som jag faktiskt gjorde.

Nu när jag ser det utanför bubblan så var jag inte mig själv alls i sthlm, tänk vad jag slösade bort många relationer som jag kunde haft så mycket bättre, tänk så många tentafester, julfester, grillkvällar och andra träffar med vänner från Nph som jag har missat. Allt pga den där dumma ätstörningen...
Det är nästan så att jag skulle vilja gå om utbildningen för att få en ny chans att lära känna alla lite mer och kunna få ut mer av all kunskap vi ändå fick där.

Men tiden går inte att dra tillbaka och det går inte att få det ogjort, så försöker att leva här och nu och tänka, att jag överlevde iaf, jag kom faktiskt hem med en doctor utbildning. Jag får påminna mig själv ibland, att inte bara tänka negativt.

Ja nu blev det väldigt djupt men kände att det var en dag idag, där det var lämpligt att få ned ord med lite djupare innebörd.



Nu skall jag krypa ned i soffan för att slumra till lite innan jag kontakter John Blund för en nattdejt...


/Mrs Friborg