"Nattskräck hos barn"

Tisdag,


Hemkommen från en lång men händelserik dag. 9 patienter på ortopedmottagningen och sedan lade vi om ett scaphoideumgips samt att jag var med under en helprotes knä senare under eftermiddagen.
Satte mig i bilen och körde hemåt och hämtade upp lilleman hos farmor och sen vidare till bästa vännen och smyckesparty, hittade två jätte fina smycken -unika.

Mannen åkte med tåget till Sthlm 05.34 i morse och kommer tillbaka på torsdag kväll. Elliot har haft nattskräck i helgen så jag hoppas att han kommer att sova bättre nu när man är ensam om dagarna och nätterna.
Googlade på "nattskräck hos barn" och det stämmer in till punkt och pricka på Elliots skrikattacker som håller i ca 5-15min. Varken jag eller Anders får kontakt med honom. Det var nog tur att jag läste på lite om det då vi har försökt att få kontakt med honom vilket man inte skall försöka göra, man skall inte väcka dem. de är i själva verket inte vakna och kommer inte heller att minnas detta när de väl vaknar. Utan man skall bara helt lugnt sitta bredvid dem och se till att de inte gör illa sig (då de kan sparka och flaxa med armarna rätt mycket). Det man kan göra är att ge honom välling så att han fortare kommer in i djupsömn igen, men det är inte alltid att det går.
Pratade även med mamma om detta och hon sade att jag hade haft det när jag själv var liten, och detta är ärftligt, lika så om man har vart en person som gått mycket i sömnen, som jag också gjorde när jag var liten.
Det är väl bara att hålla tummarna att det endast händer ett fåtal nätter och att det inte blir som en rutin, vilket kan leda till kronisk trötthet hos barnen och det löser lättare ut nattskräcken, en ond cirkel.


Anders jobbar fortfarande, stackaren, som vart vaken så länge. Och det lät som om de skulle sitta halva natten med jobbsaker. Sitter vid köksbordet med tända ljus, skriver, och inväntar landskapsmatchen mellan Sverige-Tyskland, får se om jag orkar att se den eller om jag kommer att somna på ett par minuten, den risken är rätt stor...
Tur att jag har Ida som skall sova här i natt, både för sällskap och att hon kan hjälpa till under natten om det behövs...trodde inte att jag skulle träffa en vän som henne, en som ger så otroligt mycket, hoppas så att vår relation fortsätter att vara nära och bra. Sedan finns det upp och nedgångar i vänskapsrelationer också, precis som i relationen till sin man. Tänk att det fortfarande finns människor som tror att den "perfekta" relationen till någon, ä en relation utan bråk eller nedgångar.


Imorn blir det nog att vi tar oss till Öppna förskolan Ängabo, så att Elliot får springa av sig lite. Detta blir bland annat med vännen Zack och hans mamma Lenita :)


Godnatt på er gott folk!