Romantisk helg

Äntligen är det dags för lite romantik i förhållandet, känns som att det var ett tag sedan man kunde njuta fullt ut av varandra, utan barn. Visst så försöker man att hitta luckor för vardagsromantik men ibland kan det vara svårt det också.
Så nu tog jag saken i egna händer och lade detta som förslag på aktivitet i höst, och Anders tyckte detta var en bra ide, men väntar fortfarande på reaktionen som man önskade att man fått direkt. Tänk vad olika man kan vara på att visa sina känslor. Han är mer den typen som inte hoppar av glädje så att det syns i hela kroppen, medans jag både kan hoppa och flyga av glädje. jag själv tycker det är viktigt att verkligen kunna visa sin uppskattning till något.
Men man får inte glömma att man är olika, och man kan inte ändra på personer, däremot kan man vara med att påverka...

Denna helgen är meningen att vi skall bara slappna av och ta det väldigt lugnt och njuta av varandra, medans Elliot är hos familjen Löfgren och har det bra. Jag hoppas att jag hinner att få en klipptid innan dess för jag ser inte riktigt klok ut i huvudet! man vill ju känna sig fin inför mannen en romantisk helg, det händer ju inte allt för ofta...att man är på romantisk helg eller att man klär upp sig inför varandra. Det blir väldigt ofta att man bara strosar omkring i mjukiskläder och utan smink.
Jag hoppas att vi kommer att vara nere i Gbg redan på förmiddagen så att man kan strosa runt lite, om vädret tillåter det vill säga. och sedan att man checkar in på hotellet, letar efter en mysig lunchrestaurang...
Sen får man se vart eftermiddagen och kvällen tar vägen :) Men skall bli väldigt skönt att bara få vara och bara tänka på sig själva, blir ju lätt att man sätter sitt barn i full fokus annars (vilket man skall göra mer eller mindre).
Tänkte att jag skulle kolla vad det är för filmer som går på Bio just nu också, ifall man har lust att kika förbi.

Sen att bara vakna upp och äta en god frukost tillsammans är guld värt...


Ser fram emot lördag men försöker leva idag, och idag är det måndag, och jag har en son som tydligen inte vill sova lunch, står och skriker i sängen, det är fullt av disk på köksbänken, leksaker över allt, och jag själv sitter fortfarande i pyjamas. Någon mer som känner igen sig tro? ;)

Trevligt måndag på er alla!



//Mrs Friborg

Kontrast på vad som var, och på vad som är...

tänk att livet kunde gå från svart till så ljust, på bara några år. det är nu jag inser kontrasten mellan vad som är livet och vad som faktiskt är ett rent helvete. Jag insåg nog inte hur djupt nere jag var förrän nu när jag står upp och lever ett underbart liv. det är när man får perspektiv från saker och ting, som man inser vissa saker.

Jag trodde att jag hade förstört relationer som jag aldrig skulle kunna få tillbaka, trodde att jag hade förstört fårmågan att bli gravid, att kunna få barn. Jag trodde att utbildningen skulle gå åt fanders. Det skulle vara väldigt intressant att läsa en till utbildning fast nu när jag är mycket starkare och mår så pass mycket bättre, och se hur jag tar till mig den, om jag behöver slita lika mycket som uppe i sthlm eller om det skulle falla enklare på plats, både med relationer till andra människor, och om huvudet skulle vara med skarpt så man slapp och plugga så hårt som jag faktiskt gjorde.

Nu när jag ser det utanför bubblan så var jag inte mig själv alls i sthlm, tänk vad jag slösade bort många relationer som jag kunde haft så mycket bättre, tänk så många tentafester, julfester, grillkvällar och andra träffar med vänner från Nph som jag har missat. Allt pga den där dumma ätstörningen...
Det är nästan så att jag skulle vilja gå om utbildningen för att få en ny chans att lära känna alla lite mer och kunna få ut mer av all kunskap vi ändå fick där.

Men tiden går inte att dra tillbaka och det går inte att få det ogjort, så försöker att leva här och nu och tänka, att jag överlevde iaf, jag kom faktiskt hem med en doctor utbildning. Jag får påminna mig själv ibland, att inte bara tänka negativt.

Ja nu blev det väldigt djupt men kände att det var en dag idag, där det var lämpligt att få ned ord med lite djupare innebörd.



Nu skall jag krypa ned i soffan för att slumra till lite innan jag kontakter John Blund för en nattdejt...


/Mrs Friborg

Det är inte lätt att vara liten...

Hemkommen från en skön kväll hos en av vännerna men med en liten argbigga till son som absolut inte ville somna borta idag. Jag tog förnuftet under armen och packade ihop oss och åkte hem och lade killen i sängen, tog fem minuter sedan sov han. Tänk vad man kan vara hemmatrygg som liten. Tycker iaf att man som förälder inte skall börja begränsa sig, att inte ta sig någon stans eller inte umgås med sina vänner utanför hemmet, bara för att man har småbarn. Att man iaf provar, men att man har i bakhuvudet, att man kan behöva åka hem om det verkligen inte fungerar. Och denna kvällen var en sådan kväll.
Mannen blev kvar så att han får umgås med grabbarna ett tag till...

Imorgon bär det av mot Borås Simhall för att bada med familjen Löfgren samt familjen Wallmyr/Gustavsson, skall bli väldigt trevligt, därav att jag inte tog faighten med Elliot ikväll då jag vill att han skall vara utvilad inför morgondagens äventyr. Ja, ibland är man illa tvungen att välja, för att få ihop vissa saker så bra som möjligt. Det är inte lätt att vara liten....


Känner att jag är väldigt trött efter att ha varit ensam med Elliot från tisdag morgon till torsdag kväll, samt att jobba en del under fredagen, och sen vart ensam med honom under eftermiddagen idag då anders vart iväg för att spela innebandy. Tålamodet är inte där det skall vara och sen är det en viss hormonell påverkan just denna vecka också ;) vilket inte gör det enklare.
Känner att jag nästan behöver komma iväg en helg för att vila upp mig lite...
Jag skulle vilja ge en STOR eloge till ensamstående föräldrar, hur ni lyckas ta hand om era barn ensamma.


Nu hoppas jag bara att Elliot sover bra inatt så han orkar med dagen imorgon, hoppas att han skall tycka att det är roligt.
Får nog åka till Maxi och inhandla matsäcken imorn bitti, orkar inte ställa mig och laga några pannkakor nu, är som sagt helt slut, både fysiskt och mentalt...


Jag säger GodNatt & SovGott


/Mrs Friborg

"Nattskräck hos barn"

Tisdag,


Hemkommen från en lång men händelserik dag. 9 patienter på ortopedmottagningen och sedan lade vi om ett scaphoideumgips samt att jag var med under en helprotes knä senare under eftermiddagen.
Satte mig i bilen och körde hemåt och hämtade upp lilleman hos farmor och sen vidare till bästa vännen och smyckesparty, hittade två jätte fina smycken -unika.

Mannen åkte med tåget till Sthlm 05.34 i morse och kommer tillbaka på torsdag kväll. Elliot har haft nattskräck i helgen så jag hoppas att han kommer att sova bättre nu när man är ensam om dagarna och nätterna.
Googlade på "nattskräck hos barn" och det stämmer in till punkt och pricka på Elliots skrikattacker som håller i ca 5-15min. Varken jag eller Anders får kontakt med honom. Det var nog tur att jag läste på lite om det då vi har försökt att få kontakt med honom vilket man inte skall försöka göra, man skall inte väcka dem. de är i själva verket inte vakna och kommer inte heller att minnas detta när de väl vaknar. Utan man skall bara helt lugnt sitta bredvid dem och se till att de inte gör illa sig (då de kan sparka och flaxa med armarna rätt mycket). Det man kan göra är att ge honom välling så att han fortare kommer in i djupsömn igen, men det är inte alltid att det går.
Pratade även med mamma om detta och hon sade att jag hade haft det när jag själv var liten, och detta är ärftligt, lika så om man har vart en person som gått mycket i sömnen, som jag också gjorde när jag var liten.
Det är väl bara att hålla tummarna att det endast händer ett fåtal nätter och att det inte blir som en rutin, vilket kan leda till kronisk trötthet hos barnen och det löser lättare ut nattskräcken, en ond cirkel.


Anders jobbar fortfarande, stackaren, som vart vaken så länge. Och det lät som om de skulle sitta halva natten med jobbsaker. Sitter vid köksbordet med tända ljus, skriver, och inväntar landskapsmatchen mellan Sverige-Tyskland, får se om jag orkar att se den eller om jag kommer att somna på ett par minuten, den risken är rätt stor...
Tur att jag har Ida som skall sova här i natt, både för sällskap och att hon kan hjälpa till under natten om det behövs...trodde inte att jag skulle träffa en vän som henne, en som ger så otroligt mycket, hoppas så att vår relation fortsätter att vara nära och bra. Sedan finns det upp och nedgångar i vänskapsrelationer också, precis som i relationen till sin man. Tänk att det fortfarande finns människor som tror att den "perfekta" relationen till någon, ä en relation utan bråk eller nedgångar.


Imorn blir det nog att vi tar oss till Öppna förskolan Ängabo, så att Elliot får springa av sig lite. Detta blir bland annat med vännen Zack och hans mamma Lenita :)


Godnatt på er gott folk!

ett år senare, med fortsättning från neonatal...

Ja det tog bara ett år ytterligare för att sätta mig och skriva vidare i bloggen ;) Men orsaken är att man prioriterar annorlunda nu när man har ett barn i familjen... men jag skall försöka fortsätta där jag var, då det finns en del som väntat.

...åkte vi upp på neonatal då de missat att ge mig antibiotika i tid, och risken fanns att Elliot skulle vara smittad med GBS! Väl uppe på neo så blev vi bemötta jätte bra, av barnläkaren och alla sjuksköterskor, vilket var en stor lättnad, då jag inte tyckte att bemötandet varit jätte bra på förlossningen. För att utesluta att Elliot blivit smittad av GBS bakterien så var det tvungna att göra 6 st blodanalyser under 24 timmar, och alla var tvungna att vara negativa. Det var ett blodprov som togs ur artärer som kom från huvudet, så jag tyckte att själva ingreppet var väldigt läskigt, vilket resulterade i många tårar i min mans famn, men jag ville absolut vara i provrummet för att ha kontroll över läget.

Efter alla tester som analyserats på labb så visade ingen av dem något positivt svar så vi kunde ta en lättnads suck, och gå vidare med vår lille nyfödde pojk, vidare till BB. väl på BB så blev vi mer eller mindre invisade till ett rum med en massa broshyrer som vi kunde läsa, och sen fick vi sköta oss själva, dvs ingen hjälp allas! -hur ammar man? -första blöjbytet? -påklädning? -sömn? ...ja en massa frågor som dök upp som man trodde att man skulle ha koll på, men det är verkligen så annorlunda när det är ens eget, så rädd att göra fel. ...Men människa som man är och en nybliven mamma, så kom det efter en stund och man kände sig ganska bekväm, och det blev naturligt att amma, att ta på kläder på detta lille pyre, även blöjbyterna blev naturliga, och sömnrutiner kom efter ca 2mån. man är skapt för att vara mamma helt enkelt :)

Efter två dagar på BB så tröttnade vi, rastlösa som vi är båda två (alla tre), och då åkte vi hem, spritade allt och de som kom hem spritade händer (oj vad nojjig man var den första tiden) ffa då vi var lite oroliga för att GBS:en kunde komma tillbaka (vilket den inte kan) Tiden gick och Elliots mage var inte mogen alls så kolik var mer eller mindre ett faktum under 2-3 månader, vilket vi absolut inte trodde att vi skulle klara av, men när man ser tillbaka på det nu, så minns man knappt (vilket är en överlevnadsstrategi tror jag, för om man skulle minnas den perioden så skulle man inte vilja ha några fler barn) Efter kontakt med Sue, Kiropraktor och specialiserad på barn med magproblem, och ändrad kost, så blev elliot mycket gladare och mådde mycket bättre.

Tiden går som sagt väldigt fort och ffa när man har barn, så nu bor vi i huset på Klinten, vi har en underbar son, och är lyckligt gifta (självklart är vi som alla andra gifta par, med gräl då och då, och känslor som går upp och ned ;) ....men jag är lycklig... //Mrs Friborg ps. skall bli bättre på att skriva, då jag vet att min själ mår bra av det :)