tiden går alldeles för fort

tänk att tiden kan gå så himla fort. t bara Oliver som ett exempel, han är redan över ett år, tänk så lite han är på denna bild och nu väger han nog en 5kg iaf, en riktig man :) Hoppas så att han kan bo med oss sen när Anders ögon blir bättre. hoppas att det fungerar att ha honom som utekatt men att han är inne på nätterna.

Jag kan heller inte förstå att tiden redan gått så fort sen jag träffade Anders, sen jag började skolan. Även om det känns som en evighet när jag levde i det, så nu när jag står utanför den bubblan så har det gått väldans fort sen jag satt i skolbänken på nph för första gången och skulle läsa matte/fysik/kemi i tre veckor innan naprapatutbildningen skulle börja.

Att jag äntligen skulle träffa mannen i mitt liv, som ville samma som jag, åt samma håll :) de förhållanden som jag haft ångrar jag inte men man kan verkligen se skillnaden då man träffar den rätte, och det kan man inte se förrän han står där ;)

Det där med kärlek är inte lätt då det handlar mycket om att hitta sig själv och att veta hur man fungerar, innan dess går det inte att försöka förstå hur ens pojkvän fungerar eller hur man skall fungera ihop.

Det är därför det känns så rätt att gifta sig! jag bara vet att detta är rätt, jag känner det. Det är saker och händelser, personer och erfarenheter som gör att jag vet att detta är rätt. jag tror många kan tro att jag inte kan veta att det är rätt efter bara 6mån tillsammans med Anders. Önskar jag kunde få de personer in i mina magkänslor, för att visa, för att få dem och känna det jag känner, då skulle de förstå. Jag tänker på de som gifter sig bara för att. de som gifter sig för att det är "dags nu" eller för att de är gravida. av vilken anledning är det man skall gifta sig? jag tycker det är viktigt att man ställer den frågan till sig innan man säger JA vid altaret. Också de frågor som är grunden i en relation:

Vem är JAG?

Vad gör mig lycklig?

Vad vill jag med livet?

Vad värderar jag, vad har jag för grundvärderingar?

När man vet det, då vet man vem man vill ha, vem man vill dela livet med och vem man vill bli gammal med :)

Jag vet att jag hade jätte svårt med alla dessa frågor bara för några år sedan, och det var jätte frustrerande, och också därför jag inte hittade rätt pojkvän. För om du inte vet vem du är, vad som gör dig lycklig, vad livet går ut på och vad det är jag värderar, så kan jag aldrig hitta en kille att ha en ärlig relation med....

Man skall heller inte ta en person eller relation för givet, bara för att man alltid vart bästisar eller för att man gifter sig. En relation är som en blomma, den behöver vattnas nästan varje dag för att den skall vara vacker. En relation är en färskvara. De som tror att en relation byggs på ord tror fel, det är handlingar som skapar minnen och som slår rötter. När en relation har stadiga rötter efter flera års vattnande så kan man säga att en relation kan jämföras med en kaktus, att man klarar några veckor utan vatten, men även den kan torka ut. Ta vara på varandra!

Vill avsluta detta inlägg med att jag är så otroligt tacksam för de vänner jag har, som ger mig en ärlig relation och som alltid finns för mig, i vått och torrt, glädje och sorg :)

Min underbara blivande man som får mig att växa, får mig att må bra, se att livet är värt att leva tillsammans med någon... -ensam är inte stark!

Godnatt!!

Miss Y

PS

Ringarna skall hämtas på torsdag kväll!!! :))

LÄNGTAR

En fin tisdag

då var helgen över och den gick så fort som jag trodde att den skulle göra :) träffade joakim som jag inte sett på över ett år, vilket var jätte kul men också tråkigt att veta att det är så få gånger som vi ses då han bor i texas och att han förmodligen kommer att vara där ett bra tag, om ens att han kommer tillbaka till sverige mer. men men, är han lycklig så är jag lycklig.

Var skönt att komma hem igen efter en fullspeckad helg, bara lägga sig i sängen och se på film, andas och bara vara. Är skönt att kunna mena "hemma", där jag är tillsamammans med Anders. är väl fortfarande lite att man kallar "hemma" på köpmansgatan, att jag skall bara "hem" och hämta något ;) men jag tror det kommer allt mer och mer, ju mer det blir en vana. Är underbart att ha ett hem tillsammans med en person som man älskar så mycket, att man snart lyfter från jorden. allt känns verkligen så kanon, även om en del diskussioner uppkommer så är det inget som vi inte löser och som vi se som ett stop på vår relation. Jag tycker att det känns bättre och bättre för varje dag som går. och nu börjar det sjunka in mer och mer att vi skall GIFTA oss nästa sommar, och det är så roligt att börja planera tillsammans med mina tärnor :) allt från vad jag skall ha på mig till vad som skall stå på borden, oj vad mycket det är som skall planeras :)

fick förövrigt hem ett brev i brevlådan där det stod "till blivande fru Friborg"

Nu när du gifta dig ska, vi roligt åt dig kommer ha.

Tro inte du undan slipper,

vi kanske komma skan är du klipper.

Ganska långt det är kvar, men börja våndas redan

nu i 319 dar.

Är ganska roligt när man tänker på möhippan som man inte har någon aning om vad som komma ske. Pirrar i magen -en skräckblandad förtjusning!

Kommer att bli världens lyckligaste Fru :))

Hinner dessvärre inte skriva så mycket mer då jobbet snart kallar, blir ev. lite mer ikväll!

ha en bra dag i det fina vädret allesammans!

/Miss Y

En härlig helg framför oss

Då är det snart dags att kila iväg till jobbet och jag har pecis hunnit packa klart det anders skall ta med sig senda för att hämta mig på jobbet, åker direkt ned till varberg. Tro det eller ej, men ikväll skall vi åka emd familjen och spela bilbingo :) fantastiskt roligt för er som aldrig provat det, är verkligen underskattat. skall försöka hinna med ikea på vägen också och köpa lite fler ramar till våra fina kort som i har beställt )kort från förlovningen och en annan massa kärlek)

Imorn blir det "Killemästerskap" igen, tror det är 6e året i rad nu eller något, nu skall det väl vara min tur att få rista in mitt namn i vandringspokalen :)

Hoppas det blir bra väder så man kan få några timmar på stranden tillsammans med alla vänner och bekanta.

Nä nu skall jag gå iväg till jobbet!

ha en bra helg allesammans!

/Miss Y

PS: har bokat kyrkan nu, den 4e juni kommer vi att bli vigda i Kristine kyrka i Alingsås (hoppas jag får tag i den prästen som jag vill skall viga oss, men han hade tydligen flyttat till mariestad)

En verklighet

Jag tror att dagens samhälle håller på att tappa sig själv, vad det är som är okej att visa av sig själv. Om man tänker efter så om någon skulle gråta på stan så skulle nog de flesta undra vad det är med personen och kanske tänka "hur kan han med att stå mitt på stan och gråta?!" medans det är mer okej att gå med fasaden att "allt är bra" fast man egentligen har bråkat med sin sambo och man mår skit. Människor idag är så reserverade, speciellt vi svenskar. Tar man exempelvis afrikanska kvinnor så är dem otroligt mycket mer öppna, sociala och framförallt inte dömande, på samma sätt som här i Sverige (erfarenheter).

Om jag skulle spekulera i den skildringen så tror jag mycket har med samhällspressen och den inre stress vi svenskar väljer att leva med, och när jag skriver "väljer" att leva med så menar jag att vi alla har ett val hur vi vill leva och vad vi vill ha för fokus. Vi är så otroligt inrutade i vad som kallar "rutiner" i massor, i övervikt! Så vi tappar bort vad som är meningen med livet...

Jag skulle vilja bo nere i afrika, i en by, just för att få den känslan dem har. Att deras dag går ut på att skaffa mat för dagen, ro om varandra, istället för denna alldeles inrutade vardag med massor av rutiner och prestationer.

Jag tror att styrkan hos en människa, det handlar om att kunna stå för sina handlingar, sina känslor, oavsett vad din omgivning tycker och känner. Att våga stå för den du ÄR och de värderingar du har. Många lever idag för att passa in, för att bli omtyckt. Många tror att värdighet ligger i prestation. Att personlig utveckling handlar om att leta i sig själv, kolla in sina behov, sina mål, grundvärderingar och även inse sina brister. Att våga se att det är okej att göra fel. En annan styrka är att fortfarande gå åt de håll som var tänkt från början trots att det stormar på utsidan, att våga segla åt det hållet även om vindpustar kommer från olika håll. Jag får en känsla av att ibland lägger folk för mycket energi på fel saker istället för att grunna över sig själv och sina egna handlingar, och sina grundvärderingar, "vad står JAG för" och handla där efter.

Exempelvis så är det en styrka att kunna säga att jag har en sjukdom och att jag nästan är friskförklarad från den, jag tar ansvar. Finns så många som säkert skulle må mycket bättre av att vara mer öppna, säga hur de mår, hur de känner, men i dagens samhälle är det "fult, "svagt" och en "skam" att visa sig sårbar. Enligt mig är sårbarhet en otrolig styrka.

Var och dansade Zumba i måndags med Ida och Jen, oj vad kul det var!! Var länge sen jag hade på mig mina danssneakers :) dock stannade nog kondisen hemma men hoppas den följer med mig nästa gång. Trodde jag höll på att dö när instruktören sa, "då vad vi klara med uppvärminingen" men tack vare musiken och de över-förväntan roliga stegen, så orkade jag dansa med hela passet. Nu är det redan uppbokat både imorn och på måndag!

Känns skönt att få komma igång med träningen igen, och försöka få tillbaka sin styrka och kondition :)

Var på en otrolig resa igår, ute i skärgården! Båt från marsstrand ut till Dyrön, tillsammans med bla familjen Löfgren, och en massa annat roligt folk (Anders kompisar är verkligen kanon), hoppas det blir fler tillfällen! Vi skall ju iof ut och segla med några v32, längtar!!! :)

På ön kom vi ganska sent, vid 20 tiden, då åt vi och drack vin. Sen gick vi och bastade och badade i havet, var verkligen helt underbart! åkte inte hem med båten förrän vi 24 tiden, så var hemma 01.30 och då somnade vi som två stenar.

tack alla som var med, var verkligen kanon!!

Snart blir det dags med jobb, långt pass, 25 timmar! men på fredag åker vi ned till varberg till familjen och skall ha den jätte mysigt. Blir bla "killemästerskapen" på löradgkväll och sen så kommer bästa vännen hem från texas så vi kommer att ses, var alldeles för länge sendan. Skall bli kul att presentera Anders för Joakim :)

skall bli skönt att träffa familjen också, var ju ett tag sedan :)

Avslutar detta inlägg med ett väldigt bra citat "Lev livet för helvete innan helvetet lever livet med dig"

//Yo

Varför tar man på sig för mycket?

Fredagens dag tillbringades på jobbet tillsammans med Jannike, mycket trevlig tjej, så jobbet gick väldigt fort. Sen så blev det lite soff häng med älsklingen och tennisen. A går på semester så rödvinet stod framme! Sen bar det ned till Tallhyddan med lite goa vänner, samt frågeQuiss, mycket trevligt. En ganska tidig kväll men vi hann med en dålig film innan sovdags, "unthinkable".

Har funderat mycket på hur himla bra jag är på att se till att jag har mycket att göra hela tiden, och vad det beror på. Det skrämmer mig att jag får känslan av uncontrol. Vad är det som är viktigast här i live? inte är det jobb iaf!! pengar i all ära men vad skall man med dem till om man står ensam och inte fattar någonting? Nä, skärpning -blir att avboka lite samt att ta en riktig funderare om man skall jobba 50% som personlig assistent, som naprapat en gång i veckan, studera 120%, samt att fortsätta behandlingen på Mando som jag lovade mig själv att INTE slarva med!, och dessutom skall jag hinna med träningen som jag måste ha för att må bra och att vårda de relationer jag vill ha i mitt liv. Suck, blir ju trött av att bara skriva ned allt, hmm....vad skall man dra in på? känns som måste alltihop...kanske skall diskutera detta med en klok kvinna jag känner, nämligen min mor :)

Och så kommer ju tanken på på bröllopet igen, oj vad lycklig jag är! kanske skulle man orka med att stå ut med allt i höst, som "måstes" göras, om man lever på den glädjen. Men är nog lätt att det blir en falsk glädje om jag tar allt för givet. Kan ju inte leva i att gifta sig nästa år och inte ha tid till att vårda relationen, hehe, lite bakvänt tänk ;) Tur att man har med sig huvudet ibland iaf då man inte lever i förnekelse, för då finns ingen makt till att förändra ;)

Och vilka fina ringar det kommer att bli, nu är det bara att vänta "några veckor". Anders ring kommer att bli superfin! så roligt att han kommer att ha en vigselring han också! -men de kommer att glödas ihop till en enda stor ring. Min vigselring kommer också att bli så himla fin. Kan man inte gifta sig imorn bara för att få ringen iaf :)

Allt skall bli så spännande, lite roligt att det är så långt kvar för en stor grej är ju att gå och vänta på en av de bästa dagarna i sitt liv. Hoppas bröllopsresan bokas redan nu i höst så man har det klart. Vill försöka åka direkt till landvetter och vara borta i massa veckor! weiii!!!!

En sak som ekar vissa minuter i mitt huvud är frågan hur stefan (borttappad biologisk pappa) tänker kring att jag skall gifta mig nästa år? tänker han något över huvud taget?? Att man bara kan glömma ens barn, att man kan leva ett liv någon annan stans tillsammans med "oäkta" barn, och glömma sina andra fem barn. Jag är den första av hans fem barn, borde man inte tänka att snart borde det vara dags för bröllop och barnbarn. Men han är ju sjuk, det är så jag måste tänka för att bli av med tankarna. Även om jag inte har far-dotter band till honom och har aldrig haft det, så undrar man ju bara av ren nyfikenhet, hur han tänker...finns det någon som kan svara på det?

Han kommer absolut inte att få komma på bröllopet, och deffenitivt inte få träffa sina framtida barnbarn, undrar om han gråter över det? undrar om han kan känna sig berörd? om han blir arg?

jag hade blivit jätte ledsen och frustrerad om jag inte hade fått komma på mina egna barns bröllop och inte fått träffa mina barnbarn. och jag hade gjort allt i min makt för att ändra den situationen. Stefan visar inte ens ett finger som intresse i detta...

Vi bröt kontakten då jag föddes....

Och det finns inget lim som kan laga de sprickor som finns i mitt hjärta...

Men tur man har en "äkta" pappa som vill mitt bästa och som finns för mig!! :) är så glad över att mamma träffade honom, valle.

Nu är det dags för ett låångt jobbpass i regnet.

Ha en bra lördag allemsammans!

//Miss Y

Foto: Min helt underbara blivande man, på björkängs strand, Varberg.

Ringtillverkning

Gårdagen var verkligen en lyckad kväll, mycket vin, skratt och dans! Tack för det Jen...

Idag har det vart att lära sig lite snabbt om DIVAS bokningssystem samt shoppen och dess innehåll -ganska svårt då man vet att balsam lägger man i efter man sköljt ut shampoot, är den nivån på hårproduktkunskap hos mig. Men jag tror man kommer in i det ganska snabbt, Anna var en duktig handledare :)

Sen blev det fika med höggravida fina Karin, som skall ha en liten kille i mitten av augusti och Jen. Munnarna gick i ett om både barn, barntillverkning och ringar. Jag och A skall till Kristina ikväll och designa våra ringar, åååh vad spännande det skall bli. Skall bli underbart att ha något som ingen annan kan ha, ingen massproduktion direkt. Är kul att A kommer förmodligen att ha två ringar också, är lite mer udda och tradition. Håller tummarna att vi blir nöjda och att vi kommer fram till något. Känns väldigt bra att det är Kristina som gör det, hon är verkligen rätt för detta!

Skall lägga mig ned o vila lite nu innan vi åker iväg :)

//Y

Good Morning...

Godmorgon!

dags för en ny dag med nya möjligheter, visst är det underbart. Att man har makten över att förändra och förnya saker som man inte är nöjd med. en del tror nog att det skall gå på räls vissa saker, att man bara går i vardagen och hoppas på förändringar och förbättringar.

nog om det.

Igår var en skön dag. Först så kom Ida på spontan kak-tja-tkväll, och oj vad munnarna babblar, om allt och inget. Sedan kom älsklingen hem efter sitt första träningspass med IBK, han såg helt slut ut men också lycklig, känns skönt att veta att han kommit igång lite, vet vad det betyder för honom. skall ta mig själv i kragen angående träningen nu när startskottet gått. Jag och Ida skall dansa Zumba någon dag, hade vart underbart att komma igång med lite dans igen. Var ju ett tag sedan men tror rytmen sitter en del i kroppen, synd att vigheten/smidigheten inte gör det ;)

Kvällen avslutades med en grymt bra film "Remember me", den var djup och väldigt bra budskap! åter igen, man skall aldrig skjuta upp saker man verkligen vill göra! För man vet aldrig när det tas ifrån en makten att utföra det. Glömmer aldrig vad Christina Andersson sade till mig, tre dagar innan hon dog av skelettcancer, "vad du än gör Yohanna, skjut inte upp saker som du verkligen vill göra, för du vet inte när livet tar slut eller när någon tas från dig" och det sitter så starkt i mig, för hon är en person som aldrig skulle säga en sådan sak egentligen.

" Man ångrar aldrig det man gjort, bara det man aldrig gjorde"

Idag blir det till att jobba, ev en sväng till IKEA stod det på schemat, får se vad som händer. Då kan man ju passa på att köpa de ramar som var slut sist. Jag och A har tänkt sätta två ramar ovanför sängen (bredvid " lycka" tecknet, på var sin sida) håller tummarna att de finns!

Jobbar till 19, sen bär det av till familjen Dahlberg/Gyllin för en utekväll för tjejerna och en spel-nörd-kväll för grabbarna ;) Hoppas inte att jag är för trött, men det är väl vad jag bestämmer mig för vad det är, hehe.

Så, då skall jag göra mig klar för en dag på jobbet, 10-19!

ha en bra dag allesammans!

//Miss Y

Det spritter i hela kroppen!

Jag vet liksom inte riktigt vart jag skall börja idag heller! har pratat med Jen nu på morgonen och hon hade en kanonlokal tydligen, som man kan ha bröllopsfesten i. Kan fortfarande inte förstå att jag skall bli Fru Friborg i Juni nästa år, tänk: JAG skall gifta mig. Jag skall få gifta mig med världens bästa kille. Men hur kan man vara så säker på det, då vi har haft varandra i våra liv i endast ett halvt år? Jag skall försöka förklara det för er...

Då man levt ett liv som verkligen har gått upp och ned, men man har tagit sig upp själv och även med hjälp. Man får reda på vika det är som är viktiga för en, man får reda på vad det är som värderas i ens liv. Även relationer som får en att växa, men också att kasta de relationer som bara tar och inte ger, åt fanders! Man lär känna sig själv, om man tillåter det. och den upplevelsen, att få komma in i sitt riktiga inre, det är först då du kan veta vad du verkligen vill få ut av livet, och vilka grundvärderingar du har för att kunna leva ett bra liv. Och då får du även svaret på många relationer som aldrig blev något, att har man olika grundvärderingar så går man inte ihop. Det är som att försöka bygga en plattform utan stomme -det ramlar och ramlar och sitter aldrig riktigt samman. Tyvärr kan det ta ett tag innan man förstår det. Därav de onödiga relationer jag haft. Men samtidigt så kanske man behöver bygga en del stomlösa plattformer för att inse vad grunden är i ett förhållande.

Jag flyttade ju upp till Sthlm för att utbilda mig inom manuell medicin men jag hoppade även på livets tuffa utbildning, att verkligen lära känna mig själv och att besegra min sjukdom jag haft ett bra tag, mina ätstörningar -min annorexia! En tuff resa men oj vad jag fått lära känna mig själv...

och det är det jag menar, att när du vet vem du är och du prövat att bygga plattformer utan stomme, så när den där stommen står framför ögonen på dig, så är det ju bara att börja bygga. Jag och Anders hade båda två, två stora stomplattor som vi kunde sätta ihop, de passade perfekt och nu håller vi på att bygga!! visst är det underbart fräckt!! :)

Jag vet också att hemligheten i ett fungerande förhållande, ett växande förhållande så är ÄRLIGHET, RAK KOMMUNIKATION, GIVMILDHET, och MÅLMEDVETENHET ett måste! Jag och Anders mailade mycket till varandra i början och jag tror att det gjorde en stor del av att vi hittade till varandra, att vi såg varandras likheter men även olikheter. Jag såg också hur viktigt det är att kunna sätta ord på sina känslor, sina behov, sitt inre. Han fick mig att se lite mer vem jag var på så sätt, vad jag var värd. Att jag var värd att respekteras, värd att älskas, värd lika mycket av det som jag ger....(de känslorna kunde bli lite rubbade under den sjukdommen jag egentligen fortfarande bär på, från och till)

Så jag kunde börja växa mer genom honom. Och det är också en underbar egenskap hos honom, att man behöver inte vara perfekt, det finns saker man kan jobba tillsammans med och nå mål ihop, inte ensam.

Så summan av denna förklaring, hmm...finns nog ingen kortfattad iaf ;) Men att bara tillåta att känna efter, inte ljuga för sig själv, strunta i alla dessa "måsteregler", bara njuta och tillåta känslor komma fram.

Så vart var jag, festlokal, just det. Det är ju så hmla mycket man skall tänka på och som skall planeras!! Tur att man har världens bästa hederstärna som hjälper mig med båda att sortera tankar/känslor och allt det praktiska.

Vi skall ta en vinkväll snart och sitta och planera strukturen lite, så mycket som det går. och även boka det som man behöver göra snart. Kyrka, festlokal, bröllopsnatt. Jag och A har en del att gå igenom, vad vi vill :) finns ju så himla mycket....:)

Nä nu skall jag försöka samla mig lite innan jag skall iväg till Mando (de som hjälper mig med att bli av med min ätstörning) Känns väldigt skönt att kunna skriva om det här, på ett positivt sätt. För det känns verkligen som att jag är påväg ur det, trots att det finns en del dagar som gör mig galen med alla dessa demoner inom mig...

Kändes skönt att få Anders positiva stöd i att börja blogga igen. En del tycker ju verkligen att det är så patetiskt. Men han sa mer "det är ju ett jätte bra sätt att skriva av sig lite. Klart du skall göra det om du vill". Skönt att han inte tycker jag är töntig, hehe....

Ha en bra dag allesammans!

//Blivande Fru Friborg :)

Its time to start over

Nu är jag tillbaka igen...

har funderat mycket på det där med att skriva av sig och tror det är en ganska bra grej och samtidigt kunna få andra att få olika tankeställare.
Min blogg har väl inte varit den blogg jag önskade mig, då det vart en tuff resa i Stockholm. Men nu är det mer än på bättringsvägar och nu kommer bloggen att handla om det som jag vill :)

Vet inte riktigt vart jag skall börja men man kan ju börja att disskutera att ha en blogg. Vissa tycker det är barnsligt, en del tycker det är för att få uppmärksamhet, en del tycker det är onödigt samt att en del tycker att man absolut inte skall ha en blogg i en liten stad då alla kan komma in och läsa om ens liv. Men vad är det som egentligen är så himla farligt med det. Är det inte ärlighet som gör att missförstånden minskar? är det inte det naturliga som man skall kunna prata om, det är ju en verklighet. Och de som irriterar sig, varsågod och lämna bloggen! Jag har inget att skämmas över, för jag är mänsklig...

Tror dock att jag behöver bege mig till kudden för att få några timmars sömn...
Godnatt allesammans!


/Miss Y